Han var inte lång. Man kunde kalla honom kort (163 cm eller så). Sträckte han på sig, på vårarna eller i högtidliga stunder, kunde han nå en längd, som utan att överväldiga i centimeter dock blev imponerande, en inre höjd som de flesta mänskor, oavsett benbyggnad och kroppslängd saknar, och om han sjönk ihop i djupt grubbel eller i något levnadsmoments mindre ljusa syn på nuet eller framtiden, eller kanske det förflutna, förkortades det avstånd, som skilde högsta punkten på hans hjässa från fotsulorna, märkbart för blotta ögat: han var ingen stel och kall person. Men medellängden i alla skiften var omkring 163.
Midjevidden var avsevärd, fast man inte kunde påstå att han var en tjockis. Hans kropp hade tillgodogjort sig födoämnena med omsorg och skötsamhet och fördelat dem i det lagrade fettet så jämnt och rättvist som möjligt; sålunda hade han ingen gröt- eller som man i vissa trakter (detta beroende på sedvänjor och val av mat) säger: kalaskula. Från Spanien, tidigare, har berättats om kvinnor som genom omåttligt förtärande av olivolja fått en ibland liten men alltid runt utputande, klart markerad kulmage; hos män mer hängande.
På grund av de politiska växlingar och därmed förknippad övergång till annan föda eller inskränkning av mängden av den vanliga födan är nog denna magtyp i stort sett försvunnen. Detta anförs i förbigående. Som ett bevis på alltings envisa sammanhang kan här inskjutas, eller åtminstone viskningsvägen framföras, att den spanska motsvarigheten till gröt- och kalaskula, det vill säga den feminina eller maskulina olivolje- och fettkulans återkomst (i den mån den försvunnit) starkt hör ihop med den skyndsamhet och effektivitet med vilken den amerikanska rustningsindustrin arbetar – samt andra, ditåtliggande saker.
Någon sådan kula fanns inte, i varje fall inte särskilt framträdande, i Krilons kroppsamassa. Han var jämnnärd, jämntjock och om man tänkte sig honom naken här ute på isen under den stund man hade tillfälle att obehindrat, genom den speglande författarens hjälp, betrakta honom, skulle man inte funnit kännetecken på fysisk slapphet någonstans på hans kropp …
Ur det inledande kapitlet till Eyvind Johnsons Grupp Krilon 1941